Nu ger jag upp kampen. Citronträd får lätt ohyra och senaste året har det blivit värre med sköldlössen. Jag är less på att bekämpa dem så nu åker trädet ut i skogen – om nu inte nån vill ha det. Det är piggt och fräscht efter sommaren ute, men som sagt, det behövs påpassning så att inte de rackarna förökar sig. HÄR kan du se bilder från när trädet bar frukt. Blommornas doft är underbar, men jag satsar nu på mitt lilla apelsinträd som doftar lika bra, men är mindre i storlek, så det är lättare att hålla koll på.

Nu har rean på vårlökar kört igång. Har marken frusit kan du istället plantera i kruka. Minipåskliljor, ja alla sorters narcisser, pärlhyacinter och tulpaner- alla är lätta att driva upp i kruka.

Blanda gärna upp vanlig jord med grov sand, och sätt lökarna tätt. De behöver inte planteras så djupt som i trädgården utan bara lite jord ovanpå räcker. Lökarna ska delvis synas ovan jord. Bäst är att täcka med sand istället för jord, så ligger de kvar bättre. Lökarna ska bara läggas på jorden utan att trycka till, för om jorden är för kompakt orkar rötterna inte ta sig ner utan trycker istället upp löken när de växer. Förvara krukorna i en sval matkällare eller ett frostfritt garage under vintern. Jag har prövat att plantera utomhus i urna men de lökarna klarade sig inte. Urnan måste i så fall ner i marken eller lökarna kan eventuellt klara sig vid en vägg med isolering runt om.

Framåt våren börjar det spira nere i källarn. När knopparna börjar svälla och kika upp lite grann ur bladen är det bara att ta fram krukan i ljuset och vattna. Den får gärna stå ganska svalt några dagar tills den flyttar in i rumsvärme. När lökarna har blommat över går det bra att gräva ner dem i trädgården, när marken har tinat, eller till hösten.

Vad spännande när Wandaorkidén kommer med knoppar varje höst. Den tjusigaste orkidén jag vet! Stora mörklila blommor. Den är en dyrbar skönhet, men jag hittade den till ett överkomligt pris för några år sedan.

Wandaorkidén har lovande knoppar

Jag hade hört att den var svårskött på det viset att man måste passa den varje dag med duschning då rötterna hänger fritt. Istället låter jag den stå med rötterna i ljummet vatten i 30 minuter varje vecka. Och duschar bara ibland. Den behöver mycket ljus så skålen får stå på spegelglas för att reflektera ljuset. Dessutom har jag monterat in lysrörsarmaturer som kompenserar det dåliga vinterljuset.

Wandaorkidén behöver mycket ljus

Fram mot jul torde den stå i blom, då kommer här vackra bilder.

Fram mot jul brukar mina orkidéer ha en massiv blomning. De har laddat upp med massor av solljus under sommaren och knopparna sväller under hösten.

Jag gissar att du fattar att detta inte är mina orkidéer. Alla bilder är tagna i ett växthus i Keukenhof i Holland. Men jag brukar i alla fall ha ett par fönster fulla med blommande orkidéer. Brudorkidéer är bland det mest lättskötta man kan ha. Ungkarlsblomma skulle jag kalla det. Den ska ha vatten sällan och bara svag gödsel. Tål alltså att glömmas bort ett tag.

Nu när jag varit borta i tre veckor räknar jag med att orkidéerna står fräscha och fina och välkomnar mig. En gång i veckan har de fått vatten av min dotter. Förhoppningsvis någon duschning också. Innan jag åkte fyllde jag också vatten i luftfuktarna som jag har på elementen.

Cymbidium som fyller denna magnifika ljuskrona är mer svårskötta, men bara på det sättet att de behöver stå ordentligt svalt men ändå ljust på vintern, vilket jag inte kunnat ordna, så den fina planta jag hade i flera år åkte iväg till komposten då den aldrig blommade.

Jag har glömt vad de rosa hängande heter. Någon som vet? Jag tror inte att det är en orkidé.

Att välja en favoritväxt för november är inte svårt. Wandans runda blanka knoppar stod förväntansfulla när jag åkte på 3 veckors semester i USA, och tänk – när jag kom hem förra veckan var den i full blom!

Min dotter hade fått noggrann skötselanvisning, för Wandan är jag rädd om. Den är egentligen inte svårskött, läs HÄR tidigare inlägg, men värdefull. Den finns i flera färger men visst är den mörklila underbar! Vilket naturens underverk med de vridna blomskaften, som läckra godisremmar!

Ifjol tappade Wandan en del av knopparna, jag gissade på ljusbrist, så nu har lysrörsbelysningen fått stå på och allt går bra.

På Anna Vattenkannas blogg finns fler novemberfavoriter.

Vitt och silver passar ju verkligen till jul, och nyår ännu bättre, tycker jag. Själv väljer jag inte vitt i första hand utan gillar färgstarkt, men dessa kombinationer från Blomstershowen i Nordvik är väl underbara! I de hängande kransarna har eleverna använt vanlig bomull för att få den kritvita karaktären.

Bandet med små bomullsbollar som jag använde i brudbuketten blir hur fint som helst också i kransarna. Ljusslingan lyser bakom bollarna och ger en snölyktekänsla.

Under kransarna står vita brudorkidéer i runda läckra krukor, som inte syns på bilden. Det står ett hyacintfat framför. Jag blev så förtjust i krukorna så jag köpte några, som nu står hemma i fönstret.  Här dominerar ”runda formen”, både krukan, orkidéklockorna, silverkulorna och krullet har alla rund form. Även orkidébladen följer rundningen och jag ska fylla på med någon större silverkula utöver de små. Samma form men i olika storlekar. Även den vita färgen är i dominans, och allt blir en harmonisk kombination. Mera inspiration kommer…

Gårdagen bestod av kransbindning inför kyrkans adventsförsäljning. Enris är fint och luktar gott, men stickigt. Men med handskar på är det inga problem.

Enklast är att binda på en halmkrans. För att få kransen jämn är det viktigast att klippa jämnlånga och ganska korta kvistar, 5-10 cm beroende på vilken tjocklek på kransen du vill ha. HÄR får du goda tips om tekniken.

Bordskransen med det vita ljuset är frostad med spraylim och vanligt socker. Tips från Niclas Jensen. Eventuellt kan det funka med vanlig hårspray, som är billigare, istället för spraylimmet. Pyntet har jag valt med runda former för att matcha kransens form. 

Förra julen klädde jag lerkrukor med gamla spetsgardiner. HÄR kan du läsa om hur jag gjorde. Jag fick tips att klarlacka tyget så nu är det gjort också. Lite silvriga band kvar att komplettera med, bara.

I nästa inlägg bryter vi av med recept på något gott. Inte dumt det heller…

Med lite fantasi blir den tråkigaste julstjärna spännande. Här kommer några idéer.

Plantera vit julstjärna i ett fat. Skapa en krans av knotiga grenar runt om växten. Trä sedan på gröna småäpplen på grenarna eller fäst dem med dekorationstråd och avsluta genom att limma på gröna stjärnor.

En annan elegant juldekoration gör du med enkla och billiga tillbehör. Kvistar från exempelvis syren målas med vit färg, och snöflingor kan du göra genom att riva några stearinstumpar. Trevligt att göra tillsammans med barnen.

Placera en vit julstjärna och kuddmossa i en glasskål och dekorera sedan med ”snöflingorna” och stick ned de vita kvistarna i skålen – de ska ha stöd av julstjärnan och mossan, som ligger i skålens botten. Pynta till sist med små vita iskristaller som limmas fast på skålen och grenarna.

Bilder från floradania.dk

Förr var jag lite less på julstjärnor, men med nya idéer blir de riktigt roliga att ha. Billiga dessutom. Här kommer ytterligare ett tips från Blomstershowen vid Nordvikskolan. En billig glasvas, till exempel från Ikea: Vas för 15 kr, passar bra. Fodra vasen med grön mossa, sätt ner julstjärnan och ladda på med mycket kulor,grönt och bär. Ett fint band blir pricken över i. Tradition i rött och grönt med var det här men idén går naturligtvis att använda till andra färger och stilar.

Några idéer med tema vitt och silver från Nordvikskolans Blomstershow har jag sparat tills nu. Ju närmare nyår kommer, desto tröttare blir man på det julröda. Några tips här från proffset Niklas Jensen som hade dekorerat läckert med multiflorahyacinter, vaxade äpplen, kulor och kottar.

Läckert med de stora keramikkottarna i vitt. Det avklippta grågröna bladet är från en krukväxt, kamelhårskalanchoe, och håller sig länge.

Kalanchoe är ingen spännande växt, men i rätt sällskap så…

Hoppas du har sköna helgdagar och får njuta av ledighet.

De röda blommorna och ljusen har fått maka på sig för vitt och silver.

Snygga och billiga drinkglas som jag fann på Lagerhaus före jul, har jag här använt både som ljuslyktor och krukor till vita hyacinter.

Jag spolade bort jorden från rötterna som nu glimrar genom glaset och fyllde upp med vit marmorkross som håller löken på plats. Själva löken är dekorerad med glitter som fästs med hårspray. Det blir billigare än limspray.

Vanlig bomull som små snödrivor runt löken och ett silverfärgat gräs blev pricken över i.

Julrosen, Helleborus orientalis, som till och med kan blomma i snön utomhus, har fått en vintrig kruka.

Med hårspray har jag fäst massor av fusksnö på krukan (snöspray blir för kompakt) och i botten har jag hemgjord snö, av rivna stearinstumpar. Först provade jag matberedaren, men det var ingen bra idé, jättesvår rengöring också, så att riva för hand på rivjärnet fungerar bäst.

Nu längtar jag efter vårbuketter. Jag gissar att jag är i gott sällskap. I veckan ska jag köpa tulpaner och mixa med mina överblivna hyacinter som inte kom till användning över julen.

Hyacinterna har stått svalt och torrt i källaren för att inte ränna iväg, men till bukett vill jag att de ska bli långa, så nu står de i ljummet vatten ovanför källarelementet.

Varje vinter blommar mina Dendrobium nobile, även kallad vinterdendrobium. Den största har nu stått i blom sedan november och några blommor finns fortfarande kvar. Jag tycker om den vita färgen med ljusgrön mitt och dessutom doftar den härligt, sött men inte starkt. Den är en av mina favoriter förstås. Fast Vandan kommer på plats 1. HÄR kan du se den.

Vinterdendrobium  är inte alls svårskött  -  ungefär som brudorkidé –  men behöver vattnas oftare, ungefär två gånger per vecka. På somrarna får den stå ute under tak men i halvskugga. Jag glömmer ofta bort den då vi åkt till sommarstugan så den får vattning ibland när jag kommer ihåg det. Vid ojämn vattning får den dragspelsblad, liksom veckade, men det verkar inte påverka blomningen. Svalkan under sommarnätterna och fram mot hösten behövs för blomningen.

Dendrobium behöver inte genomskinlig kruka som brudorkidén, men vill liksom den vattnas med ljummet vatten och duschas emellanåt. Och tål heller inte att stå i vatten. Ser du den i en butik så sniffa på doften, då tror jag inte att den går att motstå!

Nu åker julen ut och våren kommer in med en nyköpt fönsterviva, Primula obconica. Jag valde en blå för då påminns jag om barndomens blåsippor. Hemma i Nordingrå fanns de i kopiösa mängder och jag visste precis var de skulle slå ut först.

Många primulor är allegena, men inte denna som tur är. Sorten heter så klart ´Touch Me´, för den här har inte ämnet primin som kan ge eksem när man rör bladen. En del tycket att primulor är skitblommor för att de vissnar så fort, men det beror i så fall på bristande vattning. Tänk på att i trädgården växer primulor bra på fuktiga platser. En primula får inte torka ut, så enkelt är det. HÄR kan du läsa om hur du sköter den.

Jag har ställt en vårbukett med tulpaner, hyacinter och rosor på köksbordet. De välkomnar mig när jag kommer hem efter dagens sjukhusbesök. Hyacinterna är överblivna från jul. HÄR kan du läsa om dem.

Just idag når solen för första gången i år, ovanför bergskammen, så varför ska man ha levande ljus, ljusstakar och stjärnor? Två stycken får dock dispens ett tag, det är den nya ljusstaken som även är fin som släckt, och den gamla ängeln som inte längre finns att köpa får stå kvar ett tag.

Ibland får orkidéer små skott en bit upp på stjälkarna, de kallas keiki. De uppkommer ofta för att plantan inte mår bra eller för att den har det för varmt, som min Dendrobium. Det blev nog lite slarvigt med vattningen också. Växterna är så kloka att när de tror att slutet närmar sig ser de till att få barn, så att släkten inte dör ut. Någon måste ju föra namnet vidare. Tänk till exempel på ett riktigt gammalt skraltigt fruktträd, nog ger det massor av frukt, men väldigt små förstås.

På Dendrobium går det bra att bryta loss keikin när den har fått luftrötter som här. Sedan är det bara att plantera i en kruka med fuktig vitmossa, dra en plastpåse över, ställa ganska ljust och glömma bort den. Jag tittade inte till mina keikis på flera månader, fukten räckte och de rotade sig bra. Sedan är det bara att plantera i vanlig orkidéjord och vattna som vanligt så blommar de efter något år. Hur du sköter en Dendrobium och får den att blomma kan du läsa HÄR. Vitmossa plockar du ute i skogen eller köper torkad i blomsterbutiken. Den brukar vara riktigt dyr, så jag bruka frysa in i en plastpåse. På det sättet håller den sig hur länge som helst. Mannen med maskinerna brukar dock inte gilla att sådant ligger i frysen, där ska det väl vara mat!

Vitmossa blandas ofta ihop med fönsterlav. Här får du en trevlig lektion på Youtube så du aldrig glömmer skillnaden! Mycket underhållande dessutom! Kraftuttrycket går bra att undvara. Kul ändå…

Orkidéer är inte som andra krukväxter. Först så växer de flesta inte i jord utan i barkkompost eller bara i en grenklyka. Sedan kommer det svåra, att de ska inte vattnas som vanliga krukväxter heller. Mina första orkidéer gick en snabb död till mötes då jag var osäker och vattnade för mycket. Sedan gjorde jag tvärtom och vattnade för lite! Till slut har jag hittat några bra metoder. Den första är att titta på rötterna (för de som har genomskinliga krukor förstås), är rötterna mörkgröna behövs inget vatten, men som här, när de är grågrönvita är det dags.

Den andra metoden som funkar även för de som inte växer i genomskinliga krukor är att lyfta på krukan. Snart lär man sig att känna skillnaden, när krukan känns lätt är komposten torr. Ja, helt torr ska den inte bli förstås.

En orkidé som hänger med bladen kan både vara övervattnad eller ha torkat ut för mycket. Om du övervattnar börjar rötterna ruttna och får ingen luft, alltså kan de inte dra upp ens det lilla vatten som orkidén behöver. Efter lång torka har ju rötterna inte heller dragit upp vatten. Speciellt brudorkidén som har tjocka blanka blad tål ändå torka rätt länge. Luftrötterna kan också ta upp fukt. Därför tycker jag att orkidén är en perfekt semesterblomma som man kan åka ifrån. Sommartid brukar jag ställa krukorna en stund i vatten så att de suger åt sig ordentligt, då klarar de sig minst två veckor.

Ljummet vatten är viktigt och jag brukar ge näring vid nästan varje vattning. Vanlig Blomstra går bra, men bara en lite dutt i vattenkannan. Högst 1 ml per liter vatten. Ibland bär jag alla orkidéer till diskbänken och sänker ner i en stor gryta med vatten och ibland får de stå kvar i fönstret och jag vattnar med kannan. Någon msk per planta räcker då. De gångerna är det praktiskt att de inte står på fat. Brudorkidéerna står i genomskinliga ytterkrukor med lecakulor i botten som kan suga upp överflödsvatten som sedan ger en fuktig luft precis som de vill ha.

Det godaste de vet är småplantors rötter. Egentligen heter de sorgmyggor och följer ofta med någon köpt krukväxt eller jordpåse. Om man hör till dem som vattnar en aning för mycket brukar de frodas.

Nematoder mot ”blomflugor”

I torr jord kan de inte överleva. Men det finns snabb hjälp i det giftfria medlet Nemablom. Jag vet att en del för säkerhet vattnar alla frösådder med Nemablom som förebyggande behandling. Vill du vinna en förpackning så läs under fliken ”Tävling”. HÄR kan du läsa mer om sorgmyggorna.

Vissa primulor väcker måste-ha-begäret. Inför Alla Hjärtans Dag ifjol sökte jag sorten ´Valentine´, HÄR finns bild, men fick inte tag i den. Nu såg jag att den fanns hos grossisten i Sundsvall, där jag ändå skulle köpa snittblommor. Men den var slut när jag kom. Snyft! Men på Blomsterlandet fann jag den här primulasorten som kanske är ännu sötare.

Primula vulgaris ´Suze`

Bägge nämnda sorter heter Primula vulgaris, jordviva, som finns i massor av varianter. Sockersöt var förnamnet, men den har fler bra egenskaper: den går att plantera ut i trädgården, är härdig och återkommer år från och dessutom växer plantan med fler och fler bladrosetter, så att den går att dela och jag får fler sötingar. Vilket kap!

Primulorna är lättskötta men de tål inte att torka ut, HÄR kan du läsa mer om skötseln.

Ja en del är söta i alla fall. Jag inte stormförtjust i pelargoner, men den här lilla näpna rosenpelargonen är det lätt att falla för. Jag har fått den så namnet vet jag inte. Någon av er läsare kanske kan hjälpa mig! Den här har jag många plantor av så nu när jag ska beskära blir det många sticklingar över. Är du intresserad så var med i tävlingen! Läs under fliken ”Tävling”.

Rosenpelargoner gillar inte mycket regn i kronbladen, då ruttnar blommorna, så bäst är en plats under tak eller inomhus. Annars lyckas jag inte alltid så bra med pelargoner, troligen för mycket vatten ibland. Är det någon som har tips tar jag gärna emot. Det finns alltid mer att lära.

När vi var borta i fem dagar fick växter och plantor klarar sig själva. Orkidéerna klarar sig i veckor om det behövs, men mina fina primulor ´Suze`som står i källarfönstret i väntan på att komma ut i trädgården, klarar inte att torka ut. Så de fick extra vatten i sin skål. Men inte ens primulor klarar att stå i vatten, så nu är de ingen vacker syn. Istället försöker jag rädda dem med att ta dem ur krukan och ställa på en tidning som suger åt sig vattnet. Sedan blir det omplantering och så att hålla sig hemma…

HÄR finns en bild på hur fina de varit.

De fuchsior som stått mörkt och avbladade i matkällaren är också lätta att ta död på med för mycket vatten. Det vet jag tyvärr av erfarenhet. Nu gäller att vänta med vattning tills det kommer små gröna skott. Tills dess får jag bara duscha kvistarna. Om du tittar noga på bilden ser du lite smått grönt, så nu kan jag vattna lite, lite. Förklaringen är att en planta utan blad inte kan dra upp och förbruka vatten ur jorden, så då ruttnar rötterna. Dessutom är fuchsior speciellt känsliga för kall och blöt jord.

De flesta fuchsior har växt mer eller mindre hela vintern, då de stått i ljust och svalt fönster, på det sättet lyckas jag bäst.