Det börjar kännas rätt normalt nu, med massor av snö. Fast stark kyla slipper vi än så länge. Men vårlökar piggar upp, ja även hyacint tycker jag är en vårlök. Den används numera ofta i buketter och om man planterar i trädgården under hösten blommar de fint tidigt på våren. En julhyacint blev kvar i matkällaren och har klarat sig tills nu. Lite lång och rankig får den stå med löken kvar i en glasvas. Ljusgröna kulor och glasbitar gillar jag förstås, ljusgrönt är vår, det! Och de glada grodorna minner om en sommar som snart är här!

En kruka pärlhyacinter kan man köpa billigt på matbutiken. Jag tog bort jorden och drog isär lökarna. Hälften av dem har jag över när jag placerat fyra stycken i en glascontainer. Det är egentligen en glasinsats till en kaffepressbryggare, som jag fann på rea. Det blir häftigt med kornblått grus i botten när pärlhyacinterna snart blommar i blått.

Lökarna klarar sig utan jord, lite duschning eller en skvätt vatten i botten kan vara bra. Men de kommer att behållas låga och knubbiga av vattenbristen, lökväxter har ju en förmåga att dra iväg om de får mycket vatten. Tänk bara på hur tulpaner som står i djupt vatten växer! Till våren går lökarna att gräva ner utomhus, även hyacinten, men just den kommer inte att bli särskilt fin andra året. Bara lite spretiga blommor.

De små dubbla Kalanchoe, kallad höstglöd och våreld, är betydligt roligare än de vanliga stora med enkla blommor. De här dubbla kallas ofta Calandiva. De finns att köpa väldigt billigt och är lättskötta och hållbara blommor. Varje liten blomma ser nästan ut som en ros.

Jag snodde sisal i matchande färg runt krukorna och satte ner i två gamla vaser. Pricken över i blev den blanka bonsaitråden som fick framhäva vasernas runda form. Billigt, enkelt och hållbart!

Röda rosor är de mest populära blommorna på Alla Hjärtans Dag. Hela världen firar dagen, så nog blir de röda rosorna dyra. Men tänker man bara lite ”outside the box” finns det fler romantiska blommor än dem. Ska du fria, så är kanske 10 röda rosor bästa valet, om du går efter Blomsterspråket i alla fall. Fast frieriet blir extra dyrt dessa dagar! HÄR kan du läsa om Blomsterspråket och det ”misslyckade” frieriet.

En bukett röda papegojtulpaner kombinerat med ceriserosa, ljusrosa, gula och vita blommor skulle man inte säja nej till. Kolla in hyacinterna, de används ofta numera som vårblomma, både inne och ute.

Bild Blomsterfrämjandet

Bild Flora-Dania

Ett hjärta av mossiga kvistar pyntat med bara några rosor eller helt i grönt kan vara fint eller som här med porslinsblomman Hoya kerii. Med sina hjärtformade blad är den väl om något rätt växt för Alla Hjärtans Dag! Visste du att man kan plantera ett sådant hjärta i vanlig jord så rotar det sig till slut. I fall du skulle få en sådan här skapelse…

Blomsterbutikerna runt om i landet producerar nu för högtryck. Så även Blomsterhörnan i Gullänget där det skapas för fullt. Ett trevligt ställe där det finns mycket spännande att titta på. Fyra exempel ser hur här!

Vill du slå på stort, kan du göra detta röda hjärta med kvistrosor i ljuskoppar av rött glas eller låga vaser, rosenblad i mitten och i ljuskopparna och rosa jasmin som slingor runtom.

Bild FloraDania

Att bjuda på ett litet geléhjärta kan också räcka för att glädja någon, HÄR finns recept på hemgjorda.

En ny sort av knölväxten Kanna, Canna x generalis F1 ´Cannova Red Shades´, går att fröså och hinner ändå blomma under sommaren. Fördelen istället för att köpa knölar är att det inte behövs så stor kruka under förkultiveringen, bra för den som har lite utrymme. Det gäller nog både yrkesodlare och fritidsodlare. Kannan gör sig bäst i ett soligt läge där den ger en exotiskt touch. Knölar brukar finnas i knalliga gula, orange och röda färger. Just orange är en blomfärg som sägs vara efterfrågad i år. Frö till ´Cannova Red Shades´ finns att köpa HÄR hos Impecta fröhandel.

Det är dags nu att så kannan, de hårda fröna ruggas med sandpapper och sådden ställs på varmt underlag, till exempel på golvvärme, ovanpå kylskåpet eller ovanpå en lysrörsarmatur. När sommaren kommer kan den odlas såväl i kruka som utomhus på varma lägen. Den blir också ett häftigt blickfång vid en dammkant! Och den knöl som bildas i jorden går att spara över vintern på samma sätt som dahliaknölar.

Denna serie om sommarblommor är ett samarbete med Impecta varifrån bilderna är lånade. Fler sommarblommor kommer…

Det är kul att ha en växt som minne från semesterresan, men man brukar inte få införa krukade växter på grund av jordburna sjukdomar. Så då blir det sticklingar eller frön. Mimosan i vårens buketter är en av mina favoriter, så den liknande acacian som växte vilt blir mitt försök. Överallt längs vägarna i den södra delen av ön blommade acacian med härliga fluffiga gula bollar. Den doftar inte som bukettmimosan men ser precis likadan ut.

Med sticklingarna i stoppade i en petflaska med några droppar vatten klarade de resan hur bra som helst. Bara att klippa upp flaskan när de ska planteras.

Acacian har faktiskt blivit så invasiv att man på Cypern måste bekämpa den. Den tar lätt eld i det torra klimatet och elden sprider sig till andra växter, till exempel vackra mörkgröna enar som kan ta 40 år på sig att komma tillbaka. När vi gick en botanisk vandring, som jag ska berätta om senare, såg vi hur man både sågade ner acacior och förgiftade med glyfosat (RoundUp) och något ännu giftigare som gör att buskarna vissnar ner eftersom. Experter från Israel, var denna dag på plats och utförde jobbet. Tänk att något så vackert kan bli ett hot som måste undanröjas!

Sticklingarna tog jag med klack. Alltså rev av hela skott så att lite av basen, där den satt fast på grenen, följde med. Jag skrapade också lite på barken längst ner, före plantering, där förhoppningsvis rötterna ska komma. Klippte bort topparna och satte i vattnade rotningskuber som är gjorda av stenull. De är bra för sådant som rotar långsamt vilket jag tror dessa gör på grund av att skotten är ganska hårda.

Några mjukare toppskott provade jag också med. Så en plastpåse med lite hål över hela härligheten, ställa ljust och vänta!

På tal om att vänta, så har ni läsare fått vänta på mina inlägg sista veckorna. Det har inte funnits tillräckligt med ork, fast lusten alltid finns där. Ämnen att skriva om saknar jag inte heller. Min serie om sommarblommor har några delar kvar och sedan börjar serien om E-plantor och växtsäsongen är ju här och det händer något varje dag med frön och plantor och naturen börjar vakna. Det är tur att jag får hålla på med sådant, det har varit min livlina alltsedan jag blev sjuk första gången. Det är värsta är all kamp med Försäkrningskassan och att bli bollad hit och dit. I några veckor har det varit en stor utredning som tagit mycket kraft men imorgon får jag ett besked som jag hoppas är slutet på allt sådant. Nu fortsätter i alla fall bloggen som vanligt och ska handla om betydligt trevligare ämnen. Sådant som livar upp och ger kraft – allt det gröna!

Jag köper inte pelargoner i första taget, men denna ljuslila skönhet med mörka blad kan jag inte neka. Den är mer lättskött än de ljuslila som fanns förut och ska även klara dåligt sommarväder. Den hör till serien Moonlight med mörka blad och stjälkar – ett extra plus! Pelargoner från denna serie sägs hålla länge, och växa fint utan att få gula blad. Något för mig som inte riktigt går ihop med pelargoner!

Som alla pelargoner ska den stå varmt, skyddat och ha så mycket sol som det går. Det är bra att blanda in grov sand så jorden blir porös och ladda på med extra näring. Speciell pelargonjord finns annars om man inte vill blanda själv. Jorden ska torka upp mellan varje vattning. Som vanligt är det bäst att gödsla svagt vid varje vattning istället för en gång per vecka.

Jag kan tänka mig att ´Violino´ blir fin ihop med olika vita nyanser och purpurbladiga växter. För att få mycket blomning är det viktigt att ta bort allt utblommat. Sommartid trivs ´Violino´ bäst utomhus, det passar mig bra då jag den tiden helst inte vill sköta om några inneblommor.

Bilder:Blomsterfrämjandet/Annica Christensen

Här kommer min utlovade favorit! Några billiga lökar på höstens rea blev en fin krukväxt i vårtid. Narcissen hör rent vetenskapligt till Triandrusgruppen, men nog passar det svenska namnet extra bra. Den har lite av orkidéers lyx över sig. Doften är förstås härlig som hos alla narcisser. Med ca 3 decimeters höjd passar den lika bra i kruka som i en rabatt.

Thalianarcissen har inga problem med härdigheten, i årets Mästarrabatt finns den representerad av liknande sorter ur samma grupp. HÄR kan du hitta Mästarrabatten som är designad av Mariana Mattson med bara! växter som trivs i Norrland. Det gillar jag.

Kornettblomma, Streptocarpus, minns jag att mamma och tanterna hade i fönstren. Nu är den modern igen, och en så tålig blomma är något att satsa på om man inte hinner passa med vattning. En gång i veckan ska det räcka för de nya sorterna. Då kan man åka till sommarstugan utan att blommorna har vissnat när man återvänder. Jorden ska hållas lätt fuktig, men inte vara blöt. Bäst trivs plantorna när de placeras ljust, men skuggas från stark södersol. Fyll botten på en tom konservburk med lecakulor så har du en snygg ytterkruka.

Bild från Blomsterfrämjandet/Lina Arvidsson

Det måste vara något speciellt med nejlikan Pink Kisses. Tvåfärgad är den och blomrik, men dessutom doftar den så gott. När en kund kom in i växthuset började hon snusa på alla blommor för att hitta varifrån den goda doften kom, och hon kontasterade att det var Pink Kisses. Ifjol var den väldigt populär så vi tar hem den också i år. Första omgången tog slut, men idag har vi fått hem fler. Och mycket mera sommarblommor förstås. Angelonia Angelmist i blålila som kom idag är en ny bekantskap. Otroligt fin den också. Får bli bild på den också någon dag.

Tur att det finns orkidéer, så man inte får blomsterabstinens under vintern. Nästan alla mina orkidéer kommer nu med nya stjälkar och knoppar, så lagom till jul kommer det att vara fint. Vandaorkidén som jag är så rädd om – ja den är dyr att köpa  – blommar nu igen. Oftast är den som bäst just till jul, men i fjol blommade den bara på sommaren så jag inte var hemma. I år fick den också för sig att blomma den tiden så jag tog med den till sommarstugan. Fast det är nu jag vill ha blommorna, sommartid finns det nog utomhus. Och nu var den så snäll att komma igen!

Fast Vandan blommar redan nu är den fin till jul också. Man räknar med att en enskild orkidéklocka står sig i hela åtta veckor. Tala om prisvärt och långlivat! Brudorkidéerna blommar mer kontinuerligt, när en stjälk vissnat börjar de om från början ganska snart igen. Jag har lysrörsbelysning på alla orkidéer men ändå händer det att knoppar gulnar. Kanske för att jag vrider på plantorna för att stjälkarna ska växa rakare. Klart man ska binda upp dem. Ofta är jag för sent igång med det, och typiskt lyckas jag varje gång bryta av något av de sköra skotten.

I närbild ser man ett underverk, och Vandan ser riktigt kul ut , mest som en liten gubbe med hjälm som gör ett fallskärmshopp!

Orkidéer är väldigt lättskötta, ävan Vandan faktiskt, och eftersom de lever så länge är de egentligen billiga. Om skötseln har jag skrivit en hel del inlägg som du hittar om du skriver in orkidé i sökrutan uppe till höger.

Har du provat hyacinten som består av flera lökar? Den blommar längre och är som en hel liten julgrupp i sig. Många blomstänglar som kommer eftersom i olika höjder. 

Jag har hört att den här varianten uppkom genom att möss hade gnagt av vanliga haycintlökar upptill. De hade festmåltid, kan tro. Då svarade lökarna med att skjuta många nya skott istället för ett, och blev flera lökar i en. Jag skulle tro att detta skedde i Holland, där den mesta lökodlingen sker. Man upptäckte i varje fall att det blev fina blommor, så nu framställs sådana lökar med flit, utan mössens hjälp. Dessa lökar är mycket större och kraftigare än vanliga hyacinter, de är helt enkelt mer drivna för att ha mer kraft, och sedan preparerade för att dela sig.

En lök räcker till en medelstor kruka och sedan är det bara att pimpa med mossa, kvistar, kulor, band och pynt. Jag har valt buxbomkvistar som håller kvar bladen bättre än lingonris. Sedan har jag provat något nytt, nämligen små kvistar från min ena sockertoppsgran som börjat bli lite för stor. Titta noga på bilden ser du täta och fina kvistar, de verkar inte tappa barren liksom vanlig gran. Lika fint som att köpa små barrväxter i kruka, de som ser ut som minigranar, men egentligen är cypresser. Men många av oss har en sockertoppsgran, så varför inte prova lite egenodlat! Klipp så att granen ser jämn ut bara. Och du spar en slant så att du kan köpa fler hyacinter!

När jag var till Birsta fyndade jag många fina krukor, bland annat dessa parkrukor i zink. De skulle tas ur sortimentet, inte fattar jag varför. Även kopparfärgade krukor fanns, i dem ska jag sätta röda amaryllis och pynta med koppar och rött. En söt liten pippi får avsluta dagen. Sov så gott!

Ljuskransarna jag skaffade från Ljusbutiken ifjol lyser med så varmt sken i hallfönstren. De får trängas med mina porslinsblommor som jag har istället för gardiner, de fungerar bra så här i norrfönster. Ser lite djungelaktigt ut just nu, men när julen är över behövs de. Jag skulle gärna varit utan dem nu, men de sitter fast i fönstersmygen med klammer för elkablar. Kransarna hann inte komma upp till förra julen så i år är det premiär. För dig som inte vet, så har Ljusbutiken.nu generöst sponsrat er läsare med fina tävlingsvinster under tre julveckor. Från dem har jag köpt mina växtlysrör och flera gånger har de sponsrat bloggen med växtbelysningar under våren. Redan om en månad är en del igång med frösådd, till exempel chili behöver sås tidigt, och då måste man ha en bra belysning. Vi får hoppas på fler vinster från Ljusbutiken under våren…

Roliga kopparfärgade krukor fann jag (också) vid Birstabesöket för några veckor sedan. De har blivit riktigt juliga med tomteröd Amaryllis, kanelstänger, lärkkvistar och koparfärgade julkulor. Man får passa på att frossa, när julen är över blir jag fort less på det röda och försöker byta ut till mildare färger till nyår. Eller blått och lila vore fint till nyår. Det ska jag fundera över…

Ha en fin adventsvecka och titta in i morgonkväll om du gillar fröer. Den sista jultävlingen sponsras av Impecta, populär bland trädgårdsfolk för sitt stora frösortiment. Många av perennerna i min trädgård har en gång anlänt i en fröpåse från Impecta!

En trevlig växt med vackra blad är det vitgröna åderbladet, Fittonia. Tillsammans med lite vinrött i en julplantering blir den så fin. Vitt och grönt är julfärger det också. Växten är otroligt tålig och behöver inte mycket ljus. Precis som det är nu då. Den vill inte torka ut men jag har varje jul haft den i hallfönstret mot norr, där det drar en aning från det gamla fönstret. Där står den fin ända tills långt in på våren då jag till slut måste ta bort julgruppen. Sol och varma element är det bäst att undvika. Skulle det vara lite för varmt kan det hjälpa att duscha växten.

För fem år sedan, när jag varit med om trafikolyckan, fick jag massor av blommor till jul. Just den här krukan som jag fick av Rut och Gulli (tack ska ni ha – inte alla presenter som står sig så länge!), har jag tagit fram varje jul igen och bara satt i en ny Fittonia. 

Under helgerna har vi hunnit träffa vänner och då vill man gärna ha något med sig. En enkel chokladask kan bli en personlig present med lite blommor och pynt. Det blir helt enkelt en liten bukett på paketet, och bara fantasin sätter gränser. Chokladasken slog jag in i svart papper – det väljer man förstås utifrån vilka blommor man tänker pynta med. Jag hade rödlila nejlikor och rosa band så då blev det tufft med svart papper. Enklast är att fästa buketten utan vatten, men denna gång använde jag ett sådant vattenrör man ibland får snittorkidéer i. Bra att ta vara på sådant man kan få användning för.

Jag virade först på vitt ogenomskinligt band som jag fäste med några klickar smältlim (hur skulle en florist klara sig utan limpistol?)och sedan ett rosa organzaband och virade runt lite lila metalltråd. De gröna stråna med pärlor påträdda är björngräs som är lätt att böja och det gröna rufset är min favoritborstnejlika ´Green Twist´ som jag plockade ur en bukett jag haft sedan före jul. Den här borstnejlikan är otroligt hållbar!

Blommorna med pynt valde jag i ungefär samma färgskala, men med kontraster i former. Det flikiga gröna bladet kom från min krukväxt `Philodendron`, en tålig grön krukväxt som blir stor och inte behöver mycket ljus. Bladen är hållbara och finns ibland att köpa i blomsterbutiker. En glittrig julkula och ett fejkbjörnbär tog igen dekorationens färger. Visst var det ovanliga nejlikor med ljus skiftning inunder kronbladen! Hela buketten fäste jag i paketet med – naturligtvis! – smältlim under hela röret.

Fina gamla pelargonsorter marknadsförs nu under märket Grönt Kulturarv. Det låter som att bägge sorterna är riktigt bra och tänk vad kul att få föra historien vidare! Den färgstarka ´Drottningminne´ från 30-talet är en zonal-pelargon med en svag mörkare ring, en så kallad zon, på bladen. Blommorna är halvfyllda och mörkt cerise med antydan till vita penseldrag i blommans mitt. Blommorna sitter kvar efter blomningen. Sorten är rikblommande och har ett kraftigt växtsätt.

Pelargon ´Drottningminne´Bild Mäster Grön

´Karna’ är också en zonalpelargon och har halvfyllda vita blommor som skiftar i grönt. Blommorna har endast några få ståndare utan pollen. De vissna blommorna sitter kvar efter blomningen. Bladen är mörkt gröna med en tydlig mörkare ring. Den har funnits ända sedan slutet av 1800-talet! Fast jag inte är en pelargonälskare blir jag sugen på dessa, helst i mängd så vi kan sälja på BillaBlom också.

Pelargon ´Karna´ bild Mäster Grön

Ja, du som följer bloggen har redan hört det förut, och det är ju ingen hemlighet med ett sådant namn som GladiGrönt. Det namnet kom jag på när jag jobbade på Tidningen 7 här i Örnsköldsvik. Att skriva om blommor och blader var min givna uppgift bland andra. Den trevlige chefredaktören Boa påpekade sambandet då jag ofta gick klädd i grönt. Grönt finns i många nyanser – vårt badrum är väl mer turkosblått, med en gnutta grönt. Det blir medelhavsgrönt. En färg med härlig semesterklang. Kontraster gillar jag och de senapsgula krukorna fyndade jag på Ikea för 10 kr st för några år sedan. Men vad nu? Plastkrukor med plastiga växter i! Sådant brukar inte komma över min tröskel. Men vad bra när de står där i perioder då jag inte har en enda snittblomma i vaserna och bara en orkidé som blommar någon enstaka gång per år.

Det fräscha ljusgröna ger vårvibbar, som denna gröna växt jag dök på. Parasollgräs, Cyperus, tror jag den heter. Den trivs i fuktig luft och riktigt blött så badrummet blev bästa platsen.

Gulgrönt är också en fin kontrast mot turkos eller blått. Fler konstgjorda blommor, men inte plastiga i alla fall är de här gerbera som är riktigt gulgröna på en bättre bild. Min gamla damejeanne fick vi som bröllopspresent för så där hundra år sedan…. ja, 70-talet, det är länge sedan! Genomskinligt ljusgrön bygger den ut färgtonen. Länge hade jag den här undangömd, men nu är de inne igen. Den som spar… – allt kommer igen.

Det ser ut som att detta inlägg är mest i blått, och det är ju modefärg just nu. Badrummet gjorde vi i början av 2000-talet, även vardagsrummet tapetserade vi i blått ännu tidigare och så har det förblivit medan vi renoverat resten av huset. Gult har länge sagts komma tillbaka, men det går trögt. Man hör många som inte gillar gult i trädgården till exempel. Det kan nog bero på att gult är för banalt, vanligt och enkelt att fixa – låt bara smörblommor och maskrosor få leva! Men faktiskt börjar jag dra mig mot gult, jag har nyss köpt två fåtöljer med fotpall i gult och på prov köpt tunna gula gardiner  till vårt nya sovrum i sommarstugan. Jag tänkte att det blir somrigt och soligt när de släpper in ljuset. Och tänk sedan på ljusgula rosor, HÄR kan du se den som blev vald till Årets ros 2015 i Sverige. Den håller jag just på att jaga plantor av så vi kan sälja hos BillaBlom. Men nu var det så här: min favoritfärg framför andra är GRÖNT! Som wasabiärtorna. De bränner bra i halsen och ända upp i näsan när man är förkyld. Kanske de kan ersätta näsdroppar? Men inget kan ersätta grönt, det gröna klorofyllet i växternas blad kan vi inte leva utan, det ger både syre och kolhydrater som lagras i växterna, gräset äts upp av kossan och vi dricker mjölken och äter köttbullarna. Så är det!

HÄR hos Blommig fredag finns fler inlägg om favoritfärger.

Jag är egentligen inte förtjust i pelargoner, men den här babyrosa kaktuspelargonen föll jag för. Det fanns bara en kvar när jag var ner till Nordvik på försommarn ifjol för att köpa plant till BillaBlom. Nu är det bara några små bollar men då var den enastående. Många var det som ville köpa av mig den där den stod i växthuset på min egen hylla. Då det inte gick beställde de sticklingar för i år. Så nu är det några dyrbarheter på gång.

Kaktuspelargon

För att rota en pelargon klipper du av ett toppskott precis under en nod (bladfäste) och tar bort bladen. 2-3 blad ska lämnas kvar i toppen.

Klipp precis under en nod

Därefter planteras sticklingen i en liten kruka med såjord. Den rotar sig lättare om du sätter den nära krukkanten. Vattna och låt stå ljust men inte i solen. Jag brukar klippa upp en vit soppåse och lägga lite löst över så hålls fukten. Med några blompinnar i krukorna hålls plasten upp lite. Ställ krukorna i rumsvärme – det behövs värme för växande rötter. Efter några veckor har sticklingarna rotat fast sig och efter ytterligare några veckor kan du plantera om dem i  krukor med blomjord.

Pelargonstickling av rosenpelargon ´Bornholm´

Mycket av det som finns hemma i kyl, skafferi eller fruktskål kan ge fina plantor, en del även med skörd. I boken finns många tips på sådant man aldrig tänkt på att plantera eller vad sägs om kardemummakärnor som blir en fin och tålig bladväxt och dessutom doftar lite. Eller driv upp ett eget fikonträd från det färska fikonets frön. En planterad sötpotatis på högkant liknar en tjock bonsai och kärnorna från avocado och mango gror lätt. Kul för barn som vill pröva att odla! Den som vill odla något alldeles annorlunda hämtar råris i skafferiet och odlar sitt eget ris!

Författaren Eva Rönnblom har testat allt i boken och ger råd inte bara för sådden utan också hur man sedan sköter växten. Nu finns chans att vinna ett exemplar av boken. Tävlingen pågår till 3/4 – 16 kl 21.00. Klicka på fliken ”Tävling” och svara på en enkel fråga!

En gammal brudorkide slokar och ser ledsen ut. Uppe på en av blomstänglarna växer en keiki, alltså en liten orkidéunge. Den bildas som en nödåtgärd när ”mamman” inte mår bra. Naturen tänker ofta så, tar sina sista krafter för att få en avkomma innan man dör. Tänk bara på gamla äppelträd, vad mycket de blommar för att få frukt, som ger frön, som ger nya plantor när den gamla gett upp. Men den här orkidén ska vi i alla fall rädda i tid, istället för att kasta bort och köpa nytt.

Orkidé med keiki, bladskott på blomstjälk

Den lilla keikin klarade sig så länge stjälken den sitter på, var grön. Nu har stjälken torkat in och ungen hade börjat torka ut. Jag klippte bort den från stjälken (som en navelsträng) och tog fram en påse vitmossa från frysen. Jag plockar alltid på hösten och sparar över vintern. Nu går det förstås att plocka ute i skogen om man vill. Eller köpa dyrt på blomsteraffären. Tänk på att riktig vitmossa är brungrön, sånt vi har i adventsljusstaken är inte vitmossa, fast den är vit. Nu är kekin planterad i den upptinade mossan som håller fukten bra och gör att rötterna inte ruttnar. Jag tror att vitmossan är lite desinficerande. När plantan vuxit på sig får den vanlig orkidéjord.

Plantera keiki , orkideskott, i vitmossa

Moderplantan har fått ny orkidéjord och en liten klutt mossa längst inne vid stjälkarna. Den jord orkidén stod i hade förmultnat och då blir det för blött om fötterna. Lagom är vad som gäller. Alla rötter som ruttnat klippte jag bort. Bägge krukorna får stå en bit ifrån fönstret tills de rotat sig. En plastpåse över ungen behåller fukten och jag behöver inte vattna på ett bra tag. Moderplantan får som vanliga orkidéer vatten ca en gång per vecka, eller kanske lite mindre tills den börjat växa igen. Enklast är att känna tyngden på krukan, när den känns lätt är det dags att vattna.

Plantera om gammal brudorkidé

I slutet av sommaren räknar jag med blomning.

Törnrosas kjortel, Rhodochiton atrosangiuneum, har stått i tvättstugan hela vintern under lysrör. Hon har växt runt lysrörsarmaturen, trasslat in sig och fortsatt ut på tvättlinorna. Som vilken spaljé som helst. Inte förstår Törnrosa skillnaden! Kul ser det ut!!

Jag kommer att få klippa bort mycket för att få loss henne, men än får hon stå kvar. 1,5 månad är det tills sista befarade nattfrosten som förr ofta kom 9-10 juni. Det är många år sedan det hände då, men man vet aldrig. Den ena plantan står i en stor kruka, så jag planterar inte om utan bara gödslar. Ifjol använde jag ”Vår egen jord”, den i gula säckar, som jag brukar glömma av mig och kalla ”Vår bästa jord”. Vilket den egentligen är. Vi köpte hem den till BillaBlom ifjol och den var tydligen väldigt bra, med både snabbverkande och långtidsverkande gödsel och lecakulor som ger luftig jord. Något som denna fina fröken gillade.

När de mörka trattarna vissnat och trillat av, är de cerisa kjolarna kvar. Nog är det här en av de finaste klätterväxterna, fast lite pyssel är det om man vill ha dem så här stora.